Längta tillbaka
Det faktiskt måhända att just däri jag kommer finna min ro, mig och kanske dig igen min gamle vän.
Längtan tillbaka till Försvarsmakten
Jag har sedan 2025 följt gamla spår och känner mer att jag tar stegen mot något som känns mer hem. Jag är åter i konungens stolta uniform, i tjänst, buren av en plikt som är både tung och meningsfull. Här möts jag av gemenskap som jag kommit att sakna, något som många inom privata sektorn och andra myndigheter eftersträvar att upp nå men utan att riktigt göra det. En saknad som länge känts som ett täcke som lagts sig över mig och hur jag än försökt skaka av det har det alltid dragits tillbaka på plats.
Ensamheten må gjort mig stark, tillräcklig att kunna bära mina egna hemligheter och erfarenheter, utan att de knäcker mig. Men bland de gröna fälten, i gemenskapen och under himlens tavla, finner jag en plats där ensamhetens tunga täcke ej förmår kväva mig. Så under stora delar av 2026 kommer jag att vara just där, i det gröna och kanske är det just där allt faller på plats. I gemenskapen, i tiden, i ansvaret, i de stilla stunder som aldrig återvänder och i balansen med att vara en del av något större. Det faktiskt måhända att just däri jag kommer finna min ro, mig och kanske dig igen min gamle vän.
“De säger att vi dör två gånger. En gång när andetaget lämnar vår kropp, och en gång när den sista människan vi känner säger vårt namn.”— D.L
